Designa ditt liv med Konmari - life changing magic

Mer huvud&ego än själ&känsla?
Hej kompisar!
En sak som konmarimetoden har bidragit till mig med, är att jag har lärt mig känna. Jag ska förklara.
Mestadels har jag i mitt liv varit mycket i huvudet. Med det menar jag att jag styrts av tankar som handlar om rädslor, mål eller strategier. Det slog mig för nåt år sen att jag inte minns när jag skrattade eller vad lycklig senast.
Busy life och för lite återhämtning.
Som ni förstår har jag kraschat bara en och tre gånger, det gör man liksom när det enda man funderar på "kommer det här ge mig nåt, är det bra för mig att synas här?" och hela kroppen skriker att den inte vill men hjärnan säger "joo kom igen, du förväntas vara där! Tänk vad bra bilder du får, folk förväntar sig det här av dig, det här passar ditt personliga varumärke, det finns ju ingen LOGISK förklaring till varför du inte ska göra det där, det där är bara rädslor, dom är ju fake så skit i dom!". OCH. SÅ. VIDARE.
Du vet känslan av att allt är grått? 
När jag började rensa med konmari-metoden så var jag ju liksom TVUNGEN att lära mig känna efter, eftersom att det är det hela metoden går ut på. Att "keep what sparks joy" - spara det som ger dig glädje/pirrar till/ger dig energi. Eller som Marie K själv säger det; "det ska kännas som att det går en stöt genom kroppen när du håller i det". 
Det är inte det lättaste på en gång, att känna efter. Det har krävts några rensningar i de olika kategorierna för att faktiskt, VERKLIGEN, förstå vad hon menar. Och OH BOY, när jag förstod vad hon menade.
Har du också utmaningar med att känna efter? Kanske för att huvudet går igång direkt med sina argument. Övning: Titta på bilden ovan denna och sen denna bild. Känn efter hur det känns när du tittar på båda bilderna. Vilken får dig att le? Vilken känner du mest glädje inför? Det är så det ska kännas. Följ den känslan.
Det som gör det så häftigt är att det ju inte bara from now on appliceras på kläder eller mattor, utan det rör sig vidare till alla kategorier i livet. Vill jag umgås med den här personen idag? Vill jag gå på det där eventet? Vill jag göra den här aktiviteten? Vill jag samarbeta med den här personen? 
Fokus för mig har blivit att fråga min kropp vad den behöver, och att sålede lyssna in vad hjärnan säger när den börjar babbla om mål och strategier igen. Jag tränar oändligt mycket på att följa känslan just nu, min själ, min inre vägledning.
ÖNSKAR att det såg ut såhär varje gång jag mediterade 😂. Hoewever, så är meditation eller bara att sitta i tystnad ett riktigt bra verktyg för att bara vara, och lyssna inåt. Börja smått och öka. Assvårt för mig i början, så jag började ställa alarmet på en minut, sen ökade jag när jag tyckte en minut kändes för kort.
En insikt jag fick tidigare i år när jag hade skapat mig ett läge och tillstånd där jag verkligen "var tvungen" att prioritera och sortera, var att det jag tidigare fyllt mina veckor med, var till 95% saker som kändes okej eller som hjärnan hittat på att "det där är bra för dig, såhär borde du göra". Det är ju KATASTROF. OCH en extremt värdefull insikt. För jag VILL ju ha veckor som är fyllda med 95% precis tvärtom; aktiviteter och människor som sparks joy och ger mig energi. Saker där kroppen bara pirrar av glädje.
För mig har det inte gått på en handvändning, det är verkligen en process att skapa det livet - för mig. Att bara lära mig känna efter vad skillnaden är har varit en resa i sig, sen att agera på det och att skapa vanor och strukturer av det. Jag ser med tillförsikt på vad jag kommer att se till att livet erbjuder, och eftersom att jag känner mig själv så jäkla bra så är det lättare att välja och välja bort.
En del i att konmarimetoden har funkat så bra för mig är att jag hela livet haft supermycket beslutsångest. Alltså av små, töntiga grejer som ändå givit mig huvudvärk. Beslutsångest är ju bara symptom på något annat, och det utfroskar jag just nu, och därför har att känna efter istället för att tänka efter varit ett helt nytt sätt för mig att göra val på. Och du vet vad man säger; bara en idiot gör samma sak och förväntar sig ett annorlunda resultat ;). 
Gör du dina val mest baserat på vad hjärnan eller känslan säger? Dela med dig och inspirera oss!